Om en mycket märklig dag på Litoverken

Han var 22 år ung. Intresset för teknik, både för motorcyklar och bilar, hade funnits sedan ett flertal år tillbaka. Han hade läst mycket om Husqvarnas motorcykelhistoria och speciellt om företagets ingenjör Folke Mannerstedt, något som kom att spela en viss roll en alldeles speciell dag i hans liv. Året var 1967 och tur hade han haft som sedan några månader tillbaka var anställd som mekaniker på det lilla företaget Litoverken. Hans namn var Bo Strandell och var yngst på företaget. 

Denna dag skedde det alltså några alldeles speciella inslag i Bo Strandells unga liv som kom att ”magasineras i hans minnesbank”. Det är om denna dag Bo Strandell berättade för mig om i en intervju jag gjorde med honom.

Förmiddagens uppgifter vid arbetsbänken var påbörjade då Bo Strandell plötsligt fick se att företagets VD Åke Svahn kom gåendes förbi honom med en äldre herre vid sidan om sig. Att Bo Strandell hajade till då han insåg att något alldeles speciellt höll på att ske, mitt framför honom, var inte konstigt. För den person som Bo Strandells ögon föll på var ingen mindre än en av Sveriges absolut mest kända motorkonstruktörer genom tiderna. Nu till åren kommen och med ett hår i samma kulör som en transmissionskåpa på en motorcykel, alltså i ”silverton”. Klädseln i övrigt var oerhört proper. En perfekt sydd kritstrecksrandig kostym, en fluga exakt sittande kring en vit starkeskjorta och blankpolerade svarta skinnskor, säkert dyra, var ingredienser som vittnade om att personen ifråga sågs av andra som ”upphöjd viktig”. En signal som han själv säkerligen var mån om att uppvisa. För personen var ingen mindre är Folke Mannerstedt. Men, det fanns ett inslag som direkt ”störde” Bo Strandells uppfattning om mannens properhet och det var den portfölj han bar på. Att den överhuvudtaget gick att bära på var förunderligt, för en så utsliten, hängig och färglös portfölj hade Bo Strandells ögon aldrig sett. Det framkom vid ett senare tillfälle vad gällde historiken kring personen Folke Mannerstedt, att just denna portfölj följt honom i sitt liv ända sedan 1933, då han syns på ett fotografi bärande på denna portfölj som nu Bo Strandells ögon föll på. Alltså var portföljen högst troligt ett älskat signum för honom och något han aldrig skulle komma att göra avkall på. Så länge han orkade bära den skulle den sitta i hans händer. 

– Känner du till den Italienska motorkonstruktören Lino Tonti, han som blev känd för att skapa och utforma ett antal sport- och racingmotorcyklar på 50- och 60-talet, men som innan andra världskriget konstruerade en fyrcylindrig kompressormatad racingmotor för Benelli, frågade Bo Strandell mig då jag intervjuade honom om hans tid på Litoverken.

– Han var nämligen ganska lik Folke Mannertstedt i mångt och mycket, lika duktig motoringenjör och lär visst också ha varit mycket mån om sitt yttre, fortsatte Bo Strandell att berätta för mig.

Redan inledningsvis då jag påbörjade intervjun med Bo Strandell insåg jag att samtalet med honom skulle bli mycket givande och absolut något för mig att skriva en berättelse om, ämnad för hemsidan oldswedishscramble.com

– Så här var det. Jag såg att de båda gick in på vår verkstadschef Nils-Erik Jönssons kontor, där han normalt sett brukade sitta och exemplariskt föra sina dagliga journaler. Uppenbarligen skulle ett möte hållas där. Efter några minuter öppnades kontorsdörren och ut stegade Mannerstedt. Jag tyckte mig se att hans ögon föll på mig där jag stod invid min arbetsbänk. Döm av min förvåning då jag insåg att det var mig han önskade tala med. Nu infann sig en märklig signal i mitt huvud, vad ville han mig? Vad skulle jag som endast var 22 år kunna tillföra för något, tänkte Bo Strandell.

– Jag har förstått att det är ni som är Bo Strandell. Skulle ni vilja vara bussig och följa med mig in på kontoret, vi har nämligen några frågor att ställa dig. Det har sagts mig att ni besitter kunskaper som kan vara till nytta för oss vad gäller problemen med X-kammotorn, menade Folke Mannerstedt.

Att Bo Strandell blev milt sagt förvånad, förvånar ingen. Att just han nu fick möjligheten att samtala med sin ”idol” var på gränsen till osannolik. Dock, var sanningen som sådan. Inkommen på kontoret efter att Folke Mannerstedt öppnat dörren in dit, skedde något som återigen blev upprinnelsen till ännu en förvåning för Bo Strandell.

– De alla tre var omsorgsfullt inlindade, ja tro det om ni vill, i näsdukar. Förvisso fanns det inga tecken på att de nyligen använts. Det skulle givetvis aldrig finnas en tanke från en person av hans dignitet att göra något sådant ofräscht. Jag lade också märke till att det på näsdukarna, ute i hörnorna, var isytt Husqvarnas symboler. Döm av min fortsatta ”dagsförvåning” var det snappsglas som omlindats av näsdukarna och som nu Folke Mannerstedt upptog ur sin mycket slitna och gamla portfölj, berättade Bosse Strandell för mig.

– Mina Herrar!, innan vi påbörjar diskussionerna om X-kammotorns uppkomna problem med den glidlagrade vevaxeln, anser jag att det är ytterst lämpligt att vi intager varsin Armagnac. Jag är nämligen övertygad om att detta förfarande medför att våra samtal ”flyter” på i lättsamhetens tecken, ansåg Folke Mannerstedt. 

Sagt blev givetvis gjort. Precis som Folke Mannerstedt förutsåg, blev det en lättsam stämning mellan oss efter intagandet. Nu hör det till saken att min medverkan var kortvarig, men jag hann och få en uppfattning om vad som skulle diskuteras.

Samtalen som fördes rörde sig alltså om de problem som X-kammotorn. Att Mannerstedts kunskaper om X-kamsystemet, som han ju redan 1933 hade konstruerat på Husqvarna och vars 250 cc motor monterades in i en racingram för tävlande på Saxtorp och i Europa, var djupliggande fanns det inga som helst tvivel om, insåg jag ganska snabbt under samtalets gång. Folke Mannerstedts attityd var lugn, behaglig och korrekt vältalig. Tydligast var signalen att han var en ”stor” ingenjör vilket ordvalet vittnade om, ty oftast rörde det sig om det tekniska. Innan jag lämnade Nils-Erik Jönssons kontor hann jag uppfatta det att det togs beslut om att tillverka 30 glidlager, mindes Bo Strandell.

Tillbaka till arbetsplatsen infann sig en del tankar i Bosses huvud. Efter att samtalen slutförts mellan Folke Mannerstedt och Åke Svahn, såg Bosse att Mannerstedt lämnade företaget i samma eleganta stil som då han steg innanför dörrarna. Men, vad det verkligen så att han anlänt med tåget till Helsingborg och vandrat i den extraordinära ”klädselutstyrseln”? Ja, det var ytterligare en tanke som slog Bo Strandell, efter att dörren stängts bakom den eleganta konstruktören Folke Mannerstedt. En annan tanke som återigen for omkring inne i Bosses huvud var att det sedan en tid tillbaks förekom signaler om att företaget Litoverken befann sig på obestånd ekonomiskt. Denna signal var något störande just denna speciella dag som Bo Strandell mindes så gott han kunde. Tyvärr visade sig ju att de störande orostankarna vad mycket befogade.

Bo Strandell med X-kammotorn

WordPress Video Lightbox Plugin